Varför vi finns


Rebecca 1980-04-04  -  1997-02-21

Hösten 1996 får min älskade lillasyster Rebecca diagnosen "Primär pulmonell

hypertension" efter flera år av diffusa symptom. En allvarlig hjärtsjukdom som

vid denna tidpunkt hade en hög dödlighet. Behandlingsalternativen var få och

oftast var en hjärt- och lungtransplantation det enda alternativet som läkar-

vetenskapen då kände till.

 

Rebeccas sjukdom förblev oupptäckt trots ett antal besök hos sjukvården.

Inget som skall läggas dem till last. Symptomen för just denna sjukdom är så

pass diffusa att det är svårt att diagnostisera den. Idag har sjukvården mycket

bättre kunskaper om sjukdomen tack vare såväl forskning som utbildning.

 

Den 21 februari 1997 avlider Rebecca på Salgrenska sjukhuset i Göteborg,

blott 16 år gammal. Hon skulle fylla 17 år den 4 april. Det enda alternativet,

en hjärt- och lungtransplantation hanns inte med, det fanns inga organ att

tillgå. Ett människoliv hade slocknat och en familj drabbades av outsäglig sorg.

Jag själv blev känslomässigt förlamad och upplevde att livet var slut. Att jag

aldrig mer skulle kunna känna livsglädje eller ha något att glädjas åt.

 

Åren gick och sorgen efter Rebecca antog olika skepnader. Allt från uppgivenhet

till förtvivlan. Men ur sorgen växte även en dröm om att göra något i Rebeccas

minne som känns bra och som skänker ro. När jag började arbeta i begravnings-

branschen för sju år sedan mötte jag människor som var i samma situation

som jag hade varit. Jag upptäckte att just sorgen var något unikt som varje enskild

individ både upplevde och hanterade på olika sätt. I mötena med alla dessa

människor fann jag en gemensam nämnare. Det är de små sakerna som lindrar

och skänker tröst. Ett telefonsamtal från en vän som bara lyssnar, en varm kram utan ord.

 

Först sedan mer än 10 år hade passerat, orkade jag läsa om Rebeccas sjukdom,

dess bakgrund, diagnos och orsaker. Smärtan och sorgen var alldeles för påtaglig

och jag var rädd och orolig inför vad jag skulle upptäcka. Och nog blev det en

omtumlande erfarenhet. Jag fann en hemsida på internet från Lunds Universitets-

sjukhus där det stod om Rebeccas sjukdom. Där kunde jag läsa om hur

behandlingsalternativen "dramatiskt förbättrats" och dödligheten minskat. Patienter med diagnosen Primär pulmonell hypertension levde allt längre.

Informationen jag fick ta del av skar som en glödgad kniv rakt in i mitt hjärta och

känsloliv. Smärtan var obeskrivlig. Frågorna hopade sig, varför hade man inte

upptäckt dessa behandlingsalternativ tidigare, varför? Det var en omvälvande

upplevelse att läsa dessa meningar om framstegen i forskningen kring den 

sjukdom som tog min systers liv. Jag kände även bitterhet och självömkan. 

Men tack och lov infann sig snabbt även en enorm glädje när jag tänkte på alla de som drabbats av samma sjukdom och som lever nu. Glädje över att alla anhöriga som lever i rädsla och förtvivlan, att förlora den man älskar, nu kan se framtiden an med större tillförsikt.

 

Jag började förstå att det är tack vare utbildning och forskning som diagnosen

numera är betydligt mer hoppfull. Att människor med Rebeccas sjukdom har

allt större chanser till ett längre och friskare liv och med bättre livskvalitet.

Insikten kom om att det är pengar till just forskningen och utbildning som gör

skillnad. Inte bara kring sjukdomen som tog min systers liv utan även alla

andra sjukdomar med hög dödlighet. Plötsligt föll alla bitar på plats. Pusslet

blev komplett. Jag fann en väg ut ur sorgen som jag inte tidigare hade sett.

Tillsammans med min hustru startade jag en egen begravningsbyrå som inte bara hjälper sörjande att ta sig igenom allt det praktiska som ett dödsfall innebär, utan

en begravningsbyrå som även ger möjligheten att i den avlidnes namn skänka

pengar till just utbildning och forskning. 

 

Idag ser jag tydligt hur denna gest av givmildhet även skänker tröst mitt i all

sorg och förtvivlan. Inte bara för egen del. Anhöriga hör av sig och berättar om

sina egna upplevelser, och om hur det känns att göra gott när sorgen är som

allra mest påtaglig. Att skänka pengar, som i förlängningen minskar lidande och

räddar liv, är en av de där små sakerna som faktiskt skänker tröst och lindrar.

 

Genom att göra ett aktivt val av vilken begravningsbyrå man anlitar,

kan man göra skillnad. Inte bara för sig själv utan även för andra.

 

Marcus


BjörknäsDjuröEktorpFinnbodaFinntorpFisksätraGustavsbergHammarby SjöstadHemmestaHenriksdalIngaröJarlabergOrmingeSaltsjö-BooSaltsjö-DuvnäsSaltsjöbadenSicklaStockholmTyresöVärmdöÄltaIngaröVärmdöGustavsbergBegravningsbyrå StockholmHuddingeSolnaSundbyberg
Jemtweb Webbyrå & Reklambyrå 2012